Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förställde förställt, pres. förställer
för·ställ·er●låtsas vara ngn annan
psykol.barn tycker ofta om att förställa sig○äv. allmännarehan ljög dåligt och var urusel på att förställa sigförställa sigsedan 1680Subst.:vbid1-883729förställande,
förställning